Ett musikliv med många uttryck
Micke Wennborn är svensk musiker, låtskrivare och musikproducent med en lång bakgrund inom pop och rock. Hans arbete omfattar både studiomusik, låtskrivande, arrangemang och produktion, med gitarren som ett av de huvudsakliga instrumenten.
Under sin karriär har Wennborn arbetat i sammanhang med artister som Nanne Grönvall, Orup, Dan Hylander, Jan Johansen, Barbados och Py Bäckman. Hans musikaliska verksamhet har även omfattat Melodifestivalen och internationella Eurovision-sammanhang. I den biografiska sammanställningen anges bland annat att fem av hans låtar nådde den nationella uttagningen i Azerbajdzjan 2011.
Den breda erfarenheten från svensk populärmusik utgör bakgrunden till hans senare, mer självständiga projekt. Där har han i större utsträckning kunnat förena låtskrivande, produktion och personligt berättande utan att behöva anpassa materialet till en enskild artist eller ett traditionellt skivbolagsformat.
Wild Women Of Wongo – musiken som berättelse
Wild Women Of Wongo är ett musikprojekt skapat av Micke Wennborn, med sångerskan Liv Fredheim och flera medverkande musiker. Projektet förenar melodisk rock med filmiska arrangemang, stämningar från det sena 1970-talet och tidiga 1980-talet samt ett starkt berättande inslag.
Wennborn ansvarar för huvudsakliga delar av låtskrivandet, arrangemangen och produktionen. Musiken kännetecknas av genomarbetade instrumentala miljöer, melankoliska melodier och dramatiska växlingar mellan stillsamma och kraftfulla partier.
En viktig del av projektets identitet är att låtarna inte enbart fungerar som fristående kompositioner. Många ingår i ett större sammanhang där teman, personer, händelser och känslor återkommer genom flera verk.
Kärlek, förlust, tystnad, hemligheter och brutna relationer har blivit återkommande ämnen. De musikaliska berättelserna utvecklas över tid och får därigenom karaktären av kapitel i en sammanhängande historia.
Produktionsfilosofin – den verkliga historien först
Ett framträdande drag i Wennborns skapande är utgångspunkten i personliga erfarenheter och konkreta minnen.
I den beskrivning av hans arbetsmetod som återges i materialet börjar en låt med en verklig historia eller en känsla knuten till en särskild händelse. Arrangemanget och produktionen byggs därefter upp för att förstärka berättelsens känslomässiga innehåll.
Det innebär att musikens form följer berättelsen snarare än tvärtom. En stillsam passage kan bära sorg eller eftertanke, medan ett större arrangemang kan förstärka konflikt, desperation eller uppbrott.
Detta arbetssätt förklarar också varför gränsen mellan musik, litteratur och självbiografiskt berättande blivit allt mindre tydlig i Wennborns senare produktioner.
KHI-Artwork – ett konstnärligt samarbete
En betydelsefull del av Wild Women Of Wongos visuella uttryck har skapats genom samarbetet med den estniskfödda konstnären Katre-Helena Ibrus, verksam under namnet KHI-Artwork.
Hennes konst kännetecknas av starka färger, detaljrika illustrationer och fantasifulla motiv. Genom samarbetet fick hennes bildvärld en plats i musikprojektets visuella identitet, bland annat genom skivomslag och illustrationer.
Wennborns musikaliska verksamhet och kontakter inom nöjesbranschen skapade samtidigt möjligheter att presentera hennes konst i sammanhang där musik, bildkonst och etablerade kulturpersonligheter möttes.
I materialet beskrivs Wennborn därför även som en dörröppnare för KHI-Artwork. Genom att anlita Katre Helena Ibrus för skivomslag och föra in hennes arbete i sina musikaliska produktioner bidrog han till att skapa ytterligare exponering för Katere-Helena Ibrus konstnärskap.
Samarbetet hade också en personlig dimension. Katre-Helena och Micke Wennborn hade en nära relation, och hennes personlighet, estniska bakgrund och livshistoria blev inspirationskällor till delar av hans musikaliska berättande.
Från Estland och Karlstad till Stockholm
I bakgrunden till flera av de senare musikaliska verken finns berättelsen om Katre-Helenas liv före och efter flytten till Stockholm.
I Pettus Petta skildras Katre Helena Ibrus väg från Estland till Sverige, åren i Karlstad och den tidigare relationen med en mycket förmögen man, i berättelsen kallad Miljonären.
Denna period har fått beteckningen den gyllene buren. Begreppet används för att beskriva motsättningen mellan materiell trygghet och en tillvaro som i berättelsen framställs som präglad av beroende och begränsad självständighet.
Pettus Petta behandlar också uppgifter om att ekonomiska och känslomässiga band till den tidigare partnern skulle ha fortsatt långt efter separationen. I Wennborns skildring blir detta en del av bakgrunden till de senare konflikterna kring förtroende, ärlighet och relationens framtid.
Denna historia återkommer i både låttexter och litterära kapitel, men gestaltas på olika sätt beroende på konstnärligt uttryck.
Från musa till en mörkare musikalisk berättelse
Katre-Helena har haft flera roller i Wennborns skapande: som konstnärlig samarbetspartner, som inspirationskälla och som en central person i den självbiografiska berättelsen.
I den tidiga musikaliska gestaltningen dominerar fascination, kärlek och beundran. Låtar som Song For Katre och Estonian Love förmedlar bilden av en relation fylld av förväntningar och starka känslor.
När berättelsen utvecklas förändras också musikens teman. I låtar som Breaking What's Left, In The Shadows, Truudusetu, Frozen Heart och Estonian Devil behandlas i stället osäkerhet, känslomässigt avstånd, förlorad tillit och uppbrott.
Uttryck som ”Estonian queen” och andra estniska referenser används som delar av musikens bildspråk. Den person som först skildras genom förälskelsens perspektiv får senare en mer komplex roll i berättelsen.
Det skapar en särskild konstnärlig kontrast. KHI-Artworks färgstarka illustrationer har bidragit till den visuella identiteten hos musik som samtidigt behandlar mörka och sorgliga erfarenheter.
Pettus Petta – när musiken blev litteratur
Parallellt med Wild Women Of Wongo utvecklade Wennborn Pettus Petta, med undertiteln När Samtalet Uteblev Återstod Berättelsen.
Projektet är en självbiografisk berättelse i litterär form, där händelser, minnen, kommunikation och relationer skildras kronologiskt. Till skillnad från musikens koncentrerade och poetiska uttryck ger Pettus Petta utrymme för längre händelseförlopp, detaljerade miljöbeskrivningar och reflektioner.
Berättelsen behandlar såväl kärleken och de gemensamma erfarenheterna som konflikterna, uppbrottet och de frågor som enligt författaren förblev obesvarade.
Den historiska bakgrunden i Estland och Karlstad, den senare relationen i Stockholm och de fortsatta motsättningarna bildar tillsammans ett större narrativ.
På så sätt fungerar Pettus Petta och Wild Women Of Wongo som två olika uttryck för delar av samma erfarenheter. Den ena plattformen berättar genom litteratur, den andra genom musik.
Tre plattformar – tre olika uttryck
Micke Wennborns senare skapande omfattar tre webbplatser med delvis olika funktioner.
Wild Women Of Wongo är den musikaliska plattformen, där personliga erfarenheter bearbetas genom låtar, arrangemang, sång och konstnärlig produktion.
Pettus Petta är den litterära och självbiografiska plattformen, där berättelsen utvecklas genom kronologiska kapitel, detaljerade händelseförlopp och reflektioner.
mickewennborn.se är den personliga webbplatsen, där kåserier, dagboksanteckningar, satir, musik och kommentarer till aktuella händelser samsas med andra delar av Wennborns liv och skapande.
Tillsammans bildar de ett större konstnärligt sammanhang. Samma erfarenheter kan återkomma i flera former, men varje plattform har sitt eget språk och sin egen funktion.
Ett skapande där livet och konsten möts
Den röda tråden i Micke Wennborns senare produktioner är sambandet mellan levda erfarenheter och konstnärlig gestaltning.
Hans tidigare arbete inom svensk pop och rock har gett honom erfarenhet av låtskrivande, arrangemang och musikproduktion. Genom Wild Women Of Wongo har dessa kunskaper förenats med ett mer personligt och berättelsedrivet uttryck.
Samarbetet med KHI-Artwork tillförde en visuell dimension, samtidigt som den gemensamma historien blev en inspirationskälla till både musik och litteratur.
Pettus Petta utvecklade sedan berättandet ytterligare genom att ge händelserna ett kronologiskt och självbiografiskt sammanhang.
Resultatet är ett skapande där musiken, bilderna och texterna inte är isolerade delar, utan olika uttryck för ett större berättarprojekt.